Att vara människa i Sverige.

Är det något särskilt med att vara svensk? Så in i vassen. Det kan du hoppa upp och sätta dig på. Skojar du? Det är supersärskilt att vara svensk. Jag ska förklara varför.

I ett nötskal:

• Sverige har aldrig varit ockuperat.
• Sverige är inte en kolonialmakt.
• Sverige har världens längsta erfarenhet i folkförtryck av en centralmakt.

Besserwissrar av olika slag kommer invända. Peka på

• ryssar som gick över gränsen under de så kallade rysshärjningarna,
• att vi hade en koloni i Saint-Barthélemy och förtryckte samerna
• det har varit värre förtryck i andra länder
  Marginellt, svarar jag. Ändrar inget av mina slutsatser.

Egentligen tar jag upp det här för att förstå hur vi i Sverige hanterat Covid-19. Helt annorlunda än andra länder. En delförklaring är att svenskar uppfattar sig varken som offer eller förövare. Jag talar inte om individer här, utan föreställer mig en slags grundläggande kultur som vi inte ens är riktigt medvetna om att vi omfattar.

Norge, Danmark och Finland är länder och folk som vi relaterar till och uppfattar som ganska lika oss. Till skillnad från oss är de alla förövare eller offer på grund av sin historia:

• Norge ockuperades av Tyskland och tidigare av både Danmark och Sverige. Sverige lämnade ifrån sig makten till Norge för det var bara en minoritet som tyckte det skulle vara värt att kriga för.
  Alltså offer.

• Danmark ockuperades också av tyskarna och har fortfarande en koloni som heter Grönland.
  Alltså både offer och förövare.

• Finland har bara varit en suverän stat i hundra år. Svensk utpost som togs av Ryssland som sen lämnade ifrån sig landet efter revolutionen 1917. Svenskättlingarna, de vita under Mannerheim slogs med sina landsmän om makten. De vita vann, lät ett antal tusen motståndare dö sen de tagit över makten.
  Alltså jättemycket offer och interna förövare.

Det här är en stark förenkling, men den håller nog streck. I alla fall för det jag ser som min poäng. Vi som bor i Sverige ser oss inte som några som förtrycker eller har förtryckt andra. Inte heller har vi varit under stöveln från en främmande makt som gjort oss till offer.

Den svenska överklassen, det vill säga den lilla grupp som styrt landet, har alltså kunnat göra det utan störningar. Sen Gustavs dagar, och då tänker jag på den mafiaskurk som givit namnet åt både knäckebröd och skidlopp. I fem sekler har centralmakten, tillsammans med den hemliga polis som kyrkan varit, kunnat kuva svenskarna till lydnad. Genom århundradena har de förfinat sina metoder. Övervakning av alla, från husbonde och husmor ner till enklaste dräng och piga genom husförhör och noggrant utförda register. I guds namn och konungslig nåd. Kappan har skiftat och i dag är det näringsliv, myndigheter och socialdemokrater som håller i ratten. En ohelig allians för folkets väl.

Det här med offer och förövare handlar för mig inte om fakta hit eller dit utan om de känslor som uppstår i människor som uppfattar sig själva som offer eller förövare. För att tydliggöra - tyskar som har skuldkänslor för nazism och förintelseläger och judar som känner sig som offer för förföljelse. Det här gäller hela planeten utom Sverige. Hela Asien, Mellersta Östern, Australien, Afrika, Syd- och Nordamerika och självklart hela Europa. Alla har varit offer för ockupation, kolonialism eller i rollen som erövrare, herrefolk, imperium och kolonialmakt. Alla utom Sverige. Det är förstås förklaringen till att Sverige agerat på ett helt unikt sätt under Covid-19. Sen kan man komma med metaförklaringar om att vi saknar lagstiftning för andra nödlägen än krig, att vi avstår från ministerstyre och liknande. Det är bara yta - en konsekvens av det jag beskrivit ovan.

Varjagerna från Roslagen gav Ryssland dess namn (Ros blir Rus) och det största upproret mot centralmakt i Europa under reformationen leddes av Nils Dackes män mot Gustav Vasa tyska legoknektar. Båda är typiska som jag ser det.

På ön Iona utanför Skottlands västkust har man ännu i dag i minnet hur vikingar kom och härjade, slog ihjäl och brände ner. Det var vikingar som drog i västerled från Norge och Danmark. De hade öppet vatten och kom direkt till målet från havet. Vikingar som drog österut hade det svårare innan de nådde sitt mål. De fick ta sig på floder och sjöar och ibland till och med släpa sina skepp på sankmarker mellan två vatten. De fick hela tiden försvara sig mot attacker på ett sätt vikingar i västerled slapp. När de trängt tillräckligt djupt in i landet byggde de befästa handelsplatser där de bodde och handlade med de omgivande innevånarna.

Här känner jag att det är bäst att citera en skrift från Sveriges generalkonsulat i Sankt Petersburg som lyder:

"Om detta rikes äldsta historia handlar alltså Nestorskrönikan, som sammanställdes i huvudstaden Kiev kort efter vikingatidens slut. Under år 862 kan man läsa att det rådde oroligheter i landet och att invånarna beslöt sig för att söka en furste från andra sidan Östersjön. Man begav sig till varjagerna (dvs. skandinaverna) och närmare bestämt till dem som kallades Rus, och bjöd in Rurik och hans två bröder att härska över landet. De kom "med hela Rus" och Rurik slog sig ner i Novgorod. "Och från dessa varjager har det ryska landet fått sitt namn". Vid Ruriks död togs väldet över av hans släkting Oleg, som erövrade Kiev och gjorde denna stad till rikets centrum, och vid Olegs död blev Ruriks son Igor furste.
Nestorskrönikans inkallelseberättelse är den fornryska fursteättens härstamningssaga och mycket diskutabel som historisk källa. Man har försökt förklara namnet Rus på många sätt, men den nu allmänt spridda uppfattingen är att namnet skall sammanställas med finskans och estniskans Ruotsi/Rootsi, som i våra dagar betyder Sverige men i äldre tid syftat på folk från Sverige eller
Skandinavien. Detta namn kommer i sin tur från det gamla skandinaviska ordet rodr, som betyder "rodd", "roddexpedition" och "medlemmar i en roddexpedition". Tydligen var folket på västra sidan Östersjön kända för sina roddexpeditioner över havet. Om Rurik finns inga pålitliga källor, och hur han och hans "Rus" kommit till Östeuropa är ovisst – det gick dock knappast så enkelt och fredligt till som stamsagan gör gällande. När ätten väl etablerat sig som härskare i Östeuropa, kom riket och alla rikets invånare snart att kallas Rus. Att ätten var av skandinavisk ursprung visar namnen på de äldsta furstarna: Rurik är det skandinaviska Rörik, ett vanligt namn i Sverige långt in i medeltiden, Oleg är Helge, Igor är Ingvar, Olga (namnet på Igors hustru) är Helga."

Alltså, invånarna i det vi nu kallar Ryssland valde vikingar att ta över ledarskapet. Ingen erövring här. Helt enkelt respekt och kompetens. Inte då kompetens definierad som förmåga att slå ner och underkuva som spanjorer, turkar, belgare, holländare, britter, fransmän amerikaner, hunner, tyskar med flera. Det är skillnad på folk och folk.

Gustav Vasa tog över Sverige och använde kyrkan som ett verktyg i sin maktutövning. Ny kung, nya regler. Nils Dacke, en lantbrukare i södra Småland, blev irriterad över nyordningen som dikterades från Stockholm. Tillräckligt irriterad för att på kort tid samla en motståndsgrupp från hela Sverige som gick mot centralmakten för att få ändring till stånd. Här ett citat från https://allmogens.se/nils-dacke-och-dackefejden/ :

"Efter framgångarna i Småland drog alltså Dacke norrut och det blev allmänt uppror i södra Östergötland, inte minst i Kinda härad. Strax norr om Kisa stod i september 1542 ett stort slag. Dackes trupper hade lagt sig i försåt när en stor kunglig truppstyrka gick söderut från Linköping. Man hade förberett så kallade bråtar, alltså träd som delvis sågats av och sen fälldes bakom och framför de tungt beväpnade tyska legoknektarna, som därmed blev instängda. Sen gick Dackes bönder till anfall med bland annat armborst, ett närstridsvapen till skillnad från pilbågen och vars pilar kan tränga igenom en rustning. Kanske så många som 1 000 av legoknektarna dödades. Detta var Dackes största seger! Kungen tvingades gå med på vapenvila som slöts i Slätbacka, strax söder om Linköping. Dacke hade satt upp 17 punkter, varav de viktigaste var ett slut på fogdarnas godtycke och krav på mutor, sänkta/avskaffade skatter (Gustav Vasa hade infört en rad nya samt höjt de redan existerande), slut på plundringen av silver från kyrkorna, samt att få behålla de gamla (katolska) ceremonierna, protest mot kronans monopol på jakt av hjort och älg samt avverkning av ek och bok."

Nils Dacke fick alltså kungen på knä och hade kunnat ta över makten i Sverige om han önskat. Hans avsikt var inte makt utan att få en ändring till stånd . Gustav Vasa gick med på alla Dackes krav. Dacke var nöjd och återvände. Kungen hade nog svårt att fatta att Dacke nöjde sig med att få sina krav tillgodosedda.

Gustav Vasa var inte sen att se till att Dacke och hans män krossades och minnet av upproret förvandlas till landsförräderi och ondskefulla terrordåd. Det är också vad den svenska skolan felaktigt lärt ut om Dacke, Sveriges Zapata, den frihetskämpe, som liksom Dacke, slogs för bondebefolkningen i Mexico i början av förra seklet. Zapata segrade och och blev utsatt för svek precis som Dacke. Zapata slog fast: lita aldrig på politiker. Det gäller än.

Sen Gustav Vasa har centralmakten ostört finslipat sina metoder att kväsa alla försök till olydnad från folket. Där är Sverige unikt också. Långt för Gestapo och Stasi hade vi den svenska kyrkans män som höll detaljerad uppsikt över folket i landets alla vrår. Ingen kom undan som inte var fredlös.

Sveriges register över folk och fä har varit ursprunget till folkbokföring (känn på det ordet!) i resten av världen. Vi skapade den första centralbanken i världen, Sveriges Riksbank, före bildandet av Bank of England. Ett uppror i Skåne 1811 skakade centralmakten i Stockholm. Det slogs ner men oroade allvarligt. Det skulle ju kunna hända igen. Motmedlet blev att spränga alla byar i Sverige.

I byarna fanns gemensamma verksamheter som fattigstuga, bakstuga, badstuga (bastu i förkortning) och liknande. Där kunde missnöje med makten diskuteras och leda till nya oroligheter. Man bestämde då att göra som Rutger McLean hade gjort på sitt gods i Skåne och som skonats i upproret 1811. McLean hade skiftat byarna, vilket innebar att alla hus och uthus flyttats närmare de åkrar som skulle brukas av dem som bodde i husen. Det var principen. Rationellt försökte man säga. Inget annat land i Europa gjorde så.

Det räckte med att en i byn lade in en ansökan om att byn skulle skiftas för att staten skulle tvinga alla hus och uthus bli flyttade till åkrarna. Bakhus, badstuga blev nu varje gårds angelägenhet. Ångest över vem i byn som skulle begära skifte var stor i landet. Processen tog tid. De fattiga i byn blev vad vi romantiskt kallar luffare. Byns skyddande vingar togs över av arbetarrörelsen och socialdemokraternas folkhem. Traditioner som basturökt skinka och surdegsbröd togs över av falukorv och Skogaholmslimpa.

De enda som lyckades undkomma bysprängningen var byar i Dalarna som också var de enda som behöll gamla traditioner. Ingen slump att alla svenska traditioner kommer från Dalarna - midsommarstång, Dalahäst och Vasabröd för att nämna några. Svenskar är förstås helt omedvetna om detta för det lärs inte ut i skolorna. Men när vi kommer till Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien älskar vi byarna. Det är lättare att hitta fri mark för vindkraftverk med skyddsavstånd i det tättbefolkade Tyskland än i det glesbefolkade Sverige.

Vi betraktar oss själva som hunsade inför makten och ses med lite överseende av just det skälet av våra grannfolk. Danskarna är stolta över Dannebrogen, den danska flaggan, och Norge firar 17 maj i en nationalistisk yra som helt saknas i Sverige. Vi har helt ingenting att fira! Ingen befrielse för oss.

Vi har aldrig behövt befrielse annat än från centralmakten, så det blir svårt att uppamma någon större entusiasm för nationen och flaggan. I stället fokuserar vi på att ha det bra här uppe i mörkret och kylan.

Uppfinnar-Jocke är svensk. Saab, Volvo, Scania, SKF, SSAB, Ericsson, IKEA, H&M, Skype, Spotify - listan kan göras mycket längre. Vi vill ha det bra. Göra praktiska saker och kul grejer hemmavid. Musik inte minst. Resa utomlands. 1 miljon svenskar var utomlands veckorna när Covid-19 slog till i Europa och världen i februari/mars 2020. 10% av befolkningen. Ingen motsvarighet i Norge, Danmark eller Finland. Inte något annat europeiskt land heller. 8 miljoner tyskar utomlands under de två veckorna? Knappast.

Vi som bor här uppe i Sverige tror jag underskattar det långdragna trauma vi gått igenom de senaste 500 åren. What doesn't kill you, makes you stronger. Och vi lever. Sammantaget tror jag vår unika kulturella bakgrund kommer fortsätta att prägla hur vi hanterar den enorma omställning som ligger framför oss. Sunt bondförnuft får stor plats när man slipper känna sig som förövare eller offer.

Panik och bombastiska propagandafloskler gör inget större intryck på oss. Politiker och myndighetspersoner som härmar andra länders ledare utan egen integritet blir avklädda i all sin ynklighet. Integritet innebär att man lever som man lär. Det går bra att fuska i goda tider. Fusket blir outhärdligt när det blåser kallt och det gör det nu. Snart vaknar Sverige!

Avslutningsvis nynnar jag med i Lalehs låt
"Det började inte med mig, nej livet är för vackert vad var det ni sa?
Det slutar inte här med mig, det bästa det har inte hänt än, vad var det ni sa?
Nej det slutar inte här med dig, se ringarna på vattnet vad var det vi sa?
Det kommer bli bra!"